Törnerosgatan 3 och det gamla Norr

Irrelevanta hågkomster

 
  Törnerosgatan 3  
 

När jag föddes bodde mina föräldrar högst upp på åsen i Hällby, men redan inom något år flyttade vi till Törnerosgatan. Där bodde vi sedan i mer än tio år innan nästa adress blev Nyforsgatan 26. Själv kom jag senare att bo på parallellgatan Noachsgatan på Norr tills jag i 40-årsåldern blev Hällbybo igen.

Kvarteret Nyponblomman gränsar mot Östergatan och Klosters kyrka vars massiva tegelväggar dominerade gårdsutsikten från trean över prästbostaden och våra låga vedbodar. På motsatt sida var det Luth & Roséns fabriksbyggnad som upptog andra sidan av Törnerosgatan. Gatunamnet kommer efter skalden Törneros vilket man bör veta för att korrekt skjuta in ett e i namnet vilket många missar. Men före 1907 kallades gatan Norra Careliegatan då den sågs som en förlängning av den egentliga Careliegatan på andra sidan Eskilstunaån.

 
  Norr på 1890-talet  
  Det som senare blev Nyponblomman 3 markeras på kartan 325 och på gränsande tomt 323 är prästbostaden ännu inte byggd liksom för övrigt kyrkan och församlingshemmet vid 243. Som man kan se på kartan var gården nr 3 kringbyggd med ett mindre bostadshus mot gatan och ett större vinkelhus mot gatan och norra tomtgränsen. Mot söder fanns närmast gatan en mindre ekonomi och verkstadsbyggnad. Mot gatan fanns ett sliperi och därefter kom tvättstugan och en liten verkstadslokal. Sedan kom vedbodar och torrtoaletter. Mot kyrkan därefter ytterligare vedbodar och plank. Mitt på tomten fanns två ”täppor” med gamla fruktträd på den större och bärbuskar och blomrabatter på den mindre. De var omgivna av staket och användes inte så vitt jag kommer ihåg även om det från början borde ha funnits en berså i den större.  
  Norra Carelietatan  
  På den här bilden som borde vara från runt 1900 ser man det mindre bostadshuset längst till vänster och det större vinkelhuset som då innehöll en affärslokal mot gatan. 1896 var innehavaren Frithiof Andersson. Söderbloms, senare Luth & Roséns, fabriksbyggnad är ännu inte byggd på högra sida av gatan. Längst ner mot Gränsgatan tog stadsbebyggelsen i princip slut vid den här tiden.  
  Norra Careliegatan  
  Här har affärslokalen krympts och delvis byggts om till lägenhet vilket man ser vid den nyplanterade delen av häcken. Man kan inte se vad damerna på bilden säljer. Jag har gått igenom adresskalender från 1872. Fastigheten ägdes då av murare J. Hydrén och där bodde även fler hantverkare, murare och grovsnickare och sömmerskan Ida Andersson. Det förekom säkert flera småföretag genom åren. Ett åkeri med en häst lär ha funnits och från min tid sliperiet mot gatan och fabrikör Pettersson som tillverkade armband till armbandsur av tunnplåt. Han och familjen bodde på övervåningen i det mindre av husen. Se bilden nedan.  
  Törnerosgatan från gården  
  En sen bild från c:a 1959. Till vänster de provisoriska toaletterna, mer om dem nedan.  
 

När vi flyttade hit i början av 40-talet bodde vi i en enrummare på nedervåningen av det mindre huset. Rum och kök var alltså ett och detsamma, idag skulle man kalla det ulandsstandard. Centralvärme och varmvatten fanns inte utan lägenheten värmdes med en vedspis. Hyran var förstås låg, men kostnaden för ved var hög även på den tiden. En kubik ribbved kostade 20:- och ”bakar”, även det ett sågverksavfall, ännu mer. Till hyran tillkom dessutom eget arbete i form av städning av trappor och avträde. Gården sköttes däremot av en gårdskarl som på så sätt fick hyran betald.

Senare bytte vi upp oss till rum och kök i andra våningen av vinkelbyggnaden. Rumsfönstret låg alltså ovanför det som tidigare var butik enligt bilden ovan. Det var en märklig lägenhet på så sätt att köksfönstret vette mot farstun så att alla som skulle till grannlägenheten fick passera det. I rummet fanns en kakelugn, men den gick inte att använda så uppvärmning på vintern kompletterades med fotogenkamin. I köket fanns dessutom ett gaskök med två lågor. I farstun fanns skafferiet som i varje fall vintertid var något svalare. Enda möjligheten till bad var när morsan tvättade, då kunde man få krypa ner i en sköljtunna. Sen fanns såklart badhuset på andra sidan ån.

 
  Trappbild  
  Trappan upp till övervåningen. Från förstun där hade man tillgång till fem lägenheter, varav en enrummare där min morfars syster Albertina bodde.  
  Husen i den här delen av norr var byggda på lergrund och speciellt den bortre delen av vinkelhuset lutade betänkligt med tiden. Om man försökte steka pannkaka rann smeten ner i den lägre delen av pannan. När man börjande schakta ut för den nybyggda fastigheten mot Strandgatan kom torrtoaletterna farligt nära avgrunden och fick ersättas av en nybyggd anläggning inne på gården. Innan dess hade man en intressant utsikt från fjölet genom stadsparken mot Stadshotellet där man klara vinternätter kunde se serveringspersonalen svänga brickorna i restaurangen.  
 
Gårdsvy Här syns det provisoriska dasset byggt mot den större täppan på gården. Vid hörnet av täppan mot kyrkan fanns en urinoar vid foten av ett jättelikt päronträd. Om det påverkade frukten vet jag inte, men päronen var antingen stenhårt omogna eller boket oätliga. Kombinationen av färskt virke och fekalier var ganska avskyvärd så vi saknade det gamla avträdet.
 
 

För nutidens människor som på sin höjd använt bajamaja kan det vara lärorikt att gå in lite närmare på avträdesproblematiken. Fjölarna låg i rad i 5-6 bås varav vi hade det längst bort (därav utsikten som jag beskrev). På sommaren fanns alltid en viss lukt. De äldre herrarna passade på att ta ett bloss på cigarren när de hade ärende. På vintern fanns inte den olägenheten, men att sätta sig på brädfjölet i 20-gradig kyla var härdande. Om det var riktigt svinkallt fick man offra en 50-öring på toaletten på Fristadstorget. En annan effekt av kyla var att själva resultatet hann frysa till en konformad topp så farsan fick ut med en ribba och stöta ner så det fanns plats till nästa tömning.

Efter några år blev det dags för nästa flyttning inom samma gård. Nu tillbaka till det mindre huset, men till ett rum och kök med en liten entrédel med ytterdörr med färgade glasrutor. Den gränsade till ett förrådsutrymme. Men för övrigt var standarden som vi var vana vid. Vedeldning och fotogen.

 
 

Ingången mot gården. Framför Klosters kyrka ses prästbostaden och framför den vedbodarna. Bilden är tagen strax innan rivningen, därav skicket. Båda är reveterade trähus, varav i varje fall det vänstra med stående timmer. I lägenheten med separat ingång i porten bodde en slaktare och hans fru som ibland tog en tur på sin BSA.

Bilder från Eskilskällan, Eskilstuna Stadsmuseum

 
  Från gården mot Luth & Rosén  
 
+ + + +
+ + + +
 
  Luth & Rosén  
 

Motsatt sida av gatan dominerades av Luth & Roséns fasad. Detta Stockholmsföretag köptes av konkurrenten ASEA 1930. Anledningen att Luth & Rosén hamnade i Eskilstuna var att man köpte Söderbloms Gjuteri 1915, Vid Törnerosgatan tillverkades mest radiatorer, "kamrör" och mörka eftermiddagar lystes gatan upp av ljusbågarna från elsvetsarna.

Tidigare fanns ett industrispår som gick till Norra Stationen.Genom spåret var man även kopplad till gjuteriet vid Eskilshemsplan. Rälsen fanns efter att spåret avvecklats kvar under gatan och grävdes upp först på 1950-talet. När man slutade med tåg användes ett par små ASEA elektriska lastbilar för transporter mellan anläggningarna.

Luth & Rosén

 

 
 
Rosenbergs Tobaksaffär
 
 

Rosenbergs affär i hörnet Törnerosgatan - Storgatan sålde tobaksvaror, tidningar och diverse pappersvaror. Hit gick alla mina tillgångar, först till godis och senare tidningar. Teknikens Värd var 14:e dag och från 1955 även Motor Trend. 5-öreskola var ju ett begrepp, men på 40-talet fanns pyttesmå 1- och 2-öres kola, inslagna i papper!

Konsum Storgatan

Tvärs över gatan låg Konsum med avdelning för mjölk och bröd, specerier och chark. På andra sidan Storgatan låg konkurrerande Hakon-handlaren. Dagstidiningen bars inte ut på den tiden utan fick hämtas hos Konsum. Vi hade Folket nr 27. När tidningsbunten kom från tryckeriet numrerades exemplaren med blå krita i bultiken. Ransoneringen dröjde kvar flera år efter kriget, längst på kaffebröd vill jag minnas. Under kriget fanns kupongfri korv vars innehåll man nog inte ville känna till. Jag har ett minne av smaken efter mer än 70 år.

 
  Cykelaffär  
  Mitt emot Rosenbergs affär låg Ellebro Cykel & Sport som sålde Monark velocipeder. Det fanns flera cykelhandlare i kvarteren intill. På Strandgatan intill hörnet mot Noachsgatan låg E:a Norra Cykelverkstad, Larsson & Carlsson som sålde det egna märket Minett. På 50-talet övertog Ellebro den verksamheten och när byggnaden på bilden revs flyttade han tvärs över gatan till den lokal där den privata livsmedelshandlaren tidigare hållit hus.  
 

Törnerosgatan 1

 
 

Mot slutet av 50-talet blev det brått att dokumentera de gamla husen på Norr och Nyfors, Här hann lingrävaren före vid rivningen av Törnerosgatan 1, granntomten mot Strandgatan. I varje fall huset mot Stadsparken var lite "finare" och här bodde bland annat en läkare som ägde kvarterets enda personbil. En annan hyresgäst var änkan efter kapten Einar Lundborg, berömd för sin medverkan vid räddningen av nordpolsfararen Nobile. Hon var en ståtlig dam som oftast sågs i basker och långbyxor. En tid bodde här Hugo Lindeberg, innehavare av Eskilstuna Separator AB som låg i hörnet Gränsgatan-Noachsgatan.

Törnerosgatan 1

Törnerosgatan 1 före 1920

Bildkälla:
ttp://eskilskallan.eskilstuna.se/
items/show/91138.

 
 
Kolimporten

Veden köptes hos Kolimporten som låg i kvarteret Nålmakaren intill kvarteret Noshörningen där Söderbloms Gjuteri låg. Mot Kapellbacken till vänster i förhållande till bilden låg Eskilshemsplan där i dag Lidl har butik. Då spelades där korpfotboll och vintertid spolades planen till glädje för alla skridskoförsedda barn. Det var också platsen för tivolier och cirkusar. Då kunde man på 40-talet se Brazil Jack promenera ner mot centrum.

Bilden nedan visar kvarteret Noshörningen på 1930-talet med Kapellbacken längst upp tilll höger.

 
 

Kvarteret Noshörningen

Foto 1930-tal Oskar Bladh, original bevaras av Eskilstuna Stadsmuseum

 
 
Här ser man också stickspåret på industribanan som gick från Munktells verkstad och i en krök förbi Slottsbacken och mot Södra station. De båda kvarteren Noshörningen och Nålsögat delades då av Galéensgatan. Den gatstumpen är nu igenlagd och där ligger idag Eskilstuna brandstation och Hemköp. På 40-talet övertogs fabriken av Gjuteri AB Normalrör, ett dotterföretag till Åkers Styckebruk. Jag har minnen från 40-50-tal att det ofta brann i gjuteriet, men då låg brandstationen vid Drottninggatan så det blev några kvarter att köra.
 
 
Dammbindning av gata Inpå 50-talet var många gator ännu inte belagda och för att binda dammet på sommaren fick man behandla gatorna med en blandning av vatten och (troligen) lut. För det användes det ekipage som ses i aktion vi Nybrokajen.
 
 
Fiskförsälljning

Nybron låg efter vägen mot Nybroskolan där jag gick de första fyra åren av skoltiden. Varje vår kom fiskeskutan som sedan låg vid kajen framåt hösten.

Nybroskolan till höger på bilden nedan bestod av två byggnader, varav den större hade lokaler för hjälpklasser, gymnastik och bespisning. Idag är det den mindre byggnaden som står för bespisningen i och med att den omvandlats till restaurang.

Mitt emot skolan låg busstationen med kiosk och Texacomack. Bilden är tagen i mitten av 30-talet innan Stadshotellet byggdes.

På bilden ses också gaveln till S:t Eskilskyrkan som gränsade mot skolgården.

 
  Nybroskolan  
 

 

Frk Hilma Levins klass

De första två åren var min lärare Hilma Levín och de följande tre åren Helge Wallén. I femte klass följde jag honom till Fristadsskolan, men sen tyckte tydligen planerande enheter att jag hamnat fel, så jag fick flytta till Slottsskolan där Gunnar Backlin med inlevelse läste Fänrik Ståls sägner och andra klassiker för oss.

 
 
Oxbacken

Slottsskolan ligger vid Klostergatan och på andra sidan den Slottsbacken som lokalt alltid kallades Oxbacken, På den här sidan som gränsar mot Kolimporten och Normalrör ser man sluttningen ner mot Storgatan. Där åkte man kälke på vintrarna, Min far, som för övrigt inte var atletiskt lagd, imponerade genom att hoppa med skidor från upphöjningen i förgrunden och hamnade med rätt sida upp på gatan. På andra sidan backen, mot fastigheten "Nr 100" kundre man klättra på klippan som rena alpinisten. På Slottsbacken firades Valborg med eld och tal av komminister Sune Wiman.

Bilden är tagen av Bror Öbrink och lånad av Eskilstuna Stadsmuseum. Bilen på väg mot Kjulavägen är en ganska ovanlig skåpmodell av Standard Vanguard. De monterades av ANA i Nyköping,

 
  Stadsparken  
 

På andra sidan Strandagatan mot Eskilstunaån ligger Stadsparken, På bilden ser man serveringen och bron som leder över till den lilla ö som är ytterdelen av parken. Till höger Svandammen med mer eller mindre tama fåglar. Serveringen hölls öppen sommartid och där kunde man köpa de enda sorters glass som fanns på 40-talet. GB pinne, 35 öre, eller stång 50 öre. Tre smaker fanns, vanilj, päron eller jordgubb.

Det fanns två lekparker, en på vardera sidan om Västergatan och dessutom en i parken bakom Klosters kyrka. Där fanns som tillägg till karusell och rutschkana även klätterställning. Däremot ingen utrangerad Sk14 som ungarna på Söder fick glädjas åt när den sattes ut efter kriget.

På somrarna hölls regelbundet konsert av Skyttemusikkåren och troligen även BMs musikkår på en upphöjd träscen mitt i parken. Senare byggdes en rätt åbäkig scen med tak närmare Svandammen. Där hörde jag på 50-talet Tage Erlander i ett tal som för all framtid avskräckte mig från Socialdemokratin. Nu ska i rättvisans namn sägas att alla politiker kan ha en dålig dag och säkert hade han inte skrivit talet själv (kanske Olof P?)

 
  Bygget  
 

I förlängningen av Strandgatan, efter restaurang Gästis och auktionsverket, kom Ruddamsgatan med Idrottsbyggnaden som gamla Eskilstunabor minns med nostalgisk saknad. Den cirkulära inredningen lämpade sig bäst för idrotter som boxning och brottning men det bjöds även andra evenemang. Min far upplevde här framträdanden av både Jimmie Lunceford och Duke Ellington.

Ruddammsgatan - Djurgårdsvägen

I byggnaden mitt emot fanns biografen Saga och i hörnet mot Djurgårdsvägen låg motorfirma Henry Molin i lokaler som tidigare disponerats av Bilkompaniet, återförsäljare för Volvo. Bilkompaniet flyttade senare till nybyggda lokaler i kvarteret intill, mot Strandgatan. Molins fanns redan tidigare i samma kvarter mot Köpmangatan.

Parklek på Djurgården

Det här var ungefär så långt som jag rörde mig under de första 10 åren. Ett undantag var "parklek" på Djurgården. Där fanns en speciell byggnad för att underhålla barn på sommaren. Alldeles för många barn och får få och outbildade ledare. Jag tröttnade snart och gick hem. Skojigare var badutflykter med bussar till Sundbyholm som utgick en gång i veckan från Bussatationen.

 
 

 

Kvarteret där jag bodde på 40-50-talen heter Nyponblomman och gränsar till kvarteret Nybyggaren. Där låg som jag skrivit "Luthens", Luth & Rosén AB. Jag visste då inget om det företagets och dess föregångares intressanta historia och heller inget om de industrier som låg i kvarteren intill. Om du tycker det är intressant man gammal industrihistoria kan du läsa mer här.